SM i bordshockey 1999

Resultat:
	Öppna SM   Junior-SM

Övriga resultat kommer senare. Hans Österman svensk mästare

Det bidde ingen gympahall
SM i bordshockey 1999 spelades den 30-31 oktober i Stockholm, närmare bestämt i Folkets Hus i Årsta. Det lägsta deltagarantalet genom tiderna kan till stor del bero på att arrangörerna (Enskede Black Cats) tvingades lägga tävlingen en vecka tidigare, på grund av att de inte kunde ordna någon lokal. Redan i våras hade de bokat en fin idrottshall, men av en oförklarlig anledning blev bokningen struken, och SM fick i år spelas i en teaterlokal med dålig belysning och gungande höj- och sänkbara golv i bästa teatermanér.

Finn åkte redan i åttondelen
Öppna klassen med sina 104 deltagare spelades i sex 18-mannagrupper. De tio bästa i varje grupp delades in i tre semifinalgrupper med 20 tävlande i varje. Åtta från varje av dessa grupper gick sedan till elitgruppen. Hans Österman, som tidigare som bäst kommit trea i SM (hela fem gånger), spelade aningen osäkert i elitgruppen, och ställdes mot en välspjassande Patrik Danielsson i åttondelsfinalen. Där drog Hans till slut det längsta strået och vann med 4-2. I en av de andra åttondelarna kom SM's första stora överraskning: guldaspiranten och flertalige bronsmedaljören Finn Fries blev utslagen av Jimmy Holm i sjunde och avgörande efter osäkert spel mot ett övertygande motstånd.

Spännande världsmästarmöte
I kvartsfinalen ställdes Hans, världsmästare 1997, mot den regerande världsmästaren Stefan Edwall, som i sin åttondel slagit ut Rickard Sjöstedt. Rickard, som redan i och med slutspelsplatsen gått rekordlångt, vann första matchen och kunde med lite tur vunnit om bara uddamålen varit till hans fördel. Nu väntade slutspelets mest spännande match, som egentligen borde varit final. (Eller var den kanske det?) Stefan vann de två första matcherna och ledde långt in i tredje med 4-2. Med en minut kvar satte Hans 3-4, men Stefan svarade snabbt och ökade på ledningen igen. Efter ytterligare en halv minut fick Hans in reduceringen, och efter att tidsbandets taktfasta trummande tystnat, kvitterade han på en snabb centrifug med en sekund kvar.
   Sudden med SM's viktigaste mål väntade. Mål för Stefan - och han skulle haft en så smått ointaglig ledning. I stället satte Hans ännu en centrifug - och det var match igen med ställningen 2-1 i matcher. De fyra sista matcherna var jämna, men en allt stabilare Hans vann nätt och jämnt över en Stefan som missade sina viktiga centerlägen.

Åman vinner.
Stor överraskning nummer två kom i kvartfinalen Jacob Lindahl - Andreas Åman. Sistnämnd, som kom på tionde plats 1998, lyckades med sina perfekta centrifuger och lite tur i tre sudden vinna med 4-2 över den sjufaldige mästaren från Holmsund, som därmed missade SM-final för första gången under 90-talet. Björn Svedman slog regerande svenske mästaren Lars Fridell med 4-1 i deras kvartsfinal, och kvar i turneringen var nu fyra elitspelare som aldrig varit i en SM-final. Av dem var det bara Hans som tidigare ens spelat semifinal - och denna gången skulle han inte nöja sig med det.
  Semifinalen mot Jimmy Holm, som trots utmattad efter segern mot Finn tog Pontus Eriksson i fyra raka, blev något av en enmansföreställning. Dock lyckades Jimmy knipa en match - den fjärde - med för en SM-semi otroliga 7-0. Men i sista matchen brukade Hans lite mer allvar och svarade Jimmy med samma otroliga siffror. Andreas Åman fick det svårt mot före detta klubbkamraten Björn Svedman, och föll med 4-1. Två otippade bronsmedaljörer alltså - Åman kom på nionde plats i elitgruppen, och Holm inte bättre än femtonde.

Låg publiksiffra
SM-final. Lars Fridell sade under matchen: "Jag vann åtminstone inför publik", och visst hade han en poäng där. På grund av att elitgruppen startat senare än beräknat, var klockan nu 10 på söndagskvällen, arrangörerna började packa ihop och den glesa publiken utgjordes av de utslagna kvartsfinalisterna och några chipsätande klubbkamrater till finalisterna. Och spänningen visade sig bli lika gles den. På ett mycket övertygande sätt upprepade Hans bedriften från Öresund Cup i september och slog Björn Svedman i fyra raka. (Okej, egentligen var det fem. Den första matchen blev nämligen dubbelt så lång efter att ordförande Sjöstedt utan att märka det kommit åt stoppknappen på CD-spelaren, och matchen vid ställningen 3-1 efter ungefär fem minuter fick startas om. Som tur var påverkade incidenten inte slutresultatet.)

Bara OS-guld saknas
Så äntligen fick Hans sitt SM-guld. Förra säsongen blev det SBL-seger, och säsongen innan dess blev det seger i VM. Nu är det bara OS-guldet som saknas. Frågan är bara om det blir några fler OS i bordshockey. Tidernas enda OS-guldmedaljör, Patrik Danielsson, lät ganska säker på att behålla sin titel från Lillehammer -94 när han konstaterade att det inte var någon risk att någon skulle få för sig att åka till Sidney 2000.