En kort summering av Öppna SM

Av Matti Månsson
I Bildspel
23 maj 2018
0 kommentarer

På lördagsmorgonen gav sig 83 hoppfulla kombattanter iväg för att sätta sina bordshockeyska färdigheter på prov i 2018 års upplaga av Öppna SM. Spelare från Norrbotten till Skåne, gamla världsmästare till nyfikna noviser, utgjorde traditionsenligt klientelet i Svenska Bordshockeyförbundets flaggskepp. Tävlingen markerade, som alltid, avslutningen på Sverigetouren och var en piñata full av åtråvärda poäng i jakten på de sista platserna till sommarens Europamästerskap. I klassisk stil mönstrade turneringen fyra kvalgrupper, från vilka de åtta bästa spelarna i varje grupp skulle avancera till finalgrupp senare under dagen. Resterande delades in i placeringsgrupper utefter sin position i kvalgruppen.

Till tonerna av Beethovens fjortonde sonat rasslade spakarna igång, och tystnade inte förrän lunchpausen 21 matchomgångar senare. Slutresultaten kom att innehålla förhållandevis få överraskningar, och den ibland så förrädiska vägen till finalgruppen bemästrades till allra största del utefter rådande ranking. Några undantag värda att nämna är bl.a. kometkarriäristen Joakim Åström från Umeå som seglade in på en sjätteplats före betydligt mer meriterade spelare, samtidigt som ”fel” Månssonbroder avancerade när Jimi visade sig på målhumör samtidigt som Matti stod för en erbarmlig kräftgång på andra sidan lokalen. Med ordet ”kometkarriär” på tungan leder tankarna även kvickt till familjen Blume. Den nykrönte rookiekungen Olofs komfortabla avancemang var emellertid knappast en högoddsare, men Jakob Jonsson Blumes mycket oväntade dans kring kvalificeringsstrecket efter mindre än ett års aktiv spelande fick många (åtminstone utanför Stockholm) att höja på ögonbrynen. Lillasyster Sissela kvalade samtidigt in till en hedersam plats i placeringsgrupp C. Att, slutligen, den nyblivna juniormästaren Linus Restel kunde det där med att göra mål var ingen nyhet, men att göra tredje flest mål av alla under förmiddagen (efter förhandsfavoriterna Oscar Henriksson och Hans Österman) var en bedrift värd namnet.

Eftermiddagens final-och placeringsgrupper utgjorde mallen för slutspelen som komma skulle. En SM-finalgrupp på 32 deltagare ställer, förutom spelskicklighet, krav på såväl rutin som psyke. Föga förvånande var det även här enbart de mest meriterade spelarna som såg sin väg ända in i slutspelsträdet, plus Linus Restel, vars bränsle räckte ända fram till en 12:e-plats. Detta lämnade liraren David Nordström strandad på en snöplig 17:e-plats, precis nedanför strecket.

I det efterföljande slutspelet stod det å andra sidan snabbt klart att det krävdes mer av förhandsfavoriterna än att bara ställa in skorna för att hålla drömmen om finalen vid liv. Den kroniskt stabile Lasse Henriksson gjorde emellertid processen kort med gruppspelsfantomen Truls Månsson, Hans Österman nötte ner Herman Steen och Rickard Sjöstedt lyckades inte vända ”30 års dålig trend” mot Finn Fries. Joakim Lundin fick däremot förvånande nog respass direkt mot en av kvällens stora positiva överraskningar, Jimmy Mårdell, som tycks besitta en besynnerlig talang av att spela bra samtidigt som han bemästrar sekretariatet. Andreas Andersson slog fortsättningsvis i underläge mot Peter Östlund, men lyckades besegra den forne svenska mästaren efter att bara ha släppt in fyra mål på sex matcher. Marcus Andersson fick i sin åttondelsfinal inte fatt i Patrik Hellströms spjassar samtidigt som Martin Arenlind slutligen gick segrande ur en psykiskt dränerande berochdalbana mot storspelande Linus Restel. Publikfavoriten bland åttondelsfinalerna var ändock gruppsegraren, tillika regerande svenska mästaren, Oscar Henrikssons holmgång mot tungrodde Martin Lundén, där den sistnämnde var en dryg sekund från att slå ut Oscar i sjunde och avgörande matchen innan Oscar spjassade in kvitteringen och sedermera avgjorde på övertid.

I kvartsfinalen fick emellertid Oscar aldrig riktigt kontroll över situationen och fick se sig besegrad i en på förhand mycket oviss match mot den ack så rutinerade bordshockeyikonen Finn Fries. Klubbmötet mellan Martin Arenlind och Andreas Andersson lyfte aldrig riktigt, och den för dagen tämligen nöjde Arenlind fick tacka för sig efter bara fyra matcher. I den tredje kvartsfinalen fortsatte Jimmy Mårdell att visa upp ett synnerligen välavvägt och moget spel, vilket inte ens Lasse Henriksson klarade av att vaska fram ett motgift till. Slutligen pressade Patrik Hellström fram en sjunde och avgörande match mot Hans Österman, i vilken den forna världsmästaren plockade fram mästerskapsrutinen och satte ett tydligt stopp för ”Puttes” framfart.

Semifinalerna följde. Skulle Andreas Andersson, som tidigare hade en åttondeplats som bästa placering på SM, kunna utmana i sin kraftmätning med Finn? Svaret var tydligt. En uppenbart slutkörd Finn hämtade sig aldrig från sin kvartsfinal mot Oscar, och tittade mest på när en upp-över-öronen tänd Andreas sänkte ridån för honom på ett obarmhärtigt effektivt vis. På bordet bredvid tog resan slut även för Jimmy, som den hedersamma förlusten mot Hans till trots borde känna sig ruggigt nöjd över sitt dagsverke.

Slutligen kvarstod bara finalen, och åskådarna på läktaren i Eoshallen bjöds på ett möte mellan en sexfaldig svensk mästare och en finaldebutant. Kunde Andreas gå hela vägen? Kanske var han redan något för belåten med dagen framgångar, för i finalen uteblev spänningen när Hans bestämde sig för att dikterade villkoren, vilket han gjorde från början till slut. Även om Hans Österman haft toppar under sin karriär som han inte var i närheten av under SM 2018 visade han en mästerskapsrutin och klass som synnerligen få svenskar kan rå på över sju matcher, och i lördagens final förkunnade mistluren i tidsslingan att resan var över för Andreas efter bara fyra.

Stort grattis till Hans som bärgade sin sjunde SM-titel och blev den förste att lyfta András Czitroms vandringspokal. Stort grattis även till dagens stora skräll Andreas Andersson, samt dagens näst största skräll Jimmy Mårdell. Finn Fries hade sedan länge lämnat lokalen vid prisutdelningen, men kan förhoppningsvis blicka tillbaka på tävlingen med viss belåtenhet vid senare tillfälle.

Tidigare under kvällen hade även B, C och D-slutspelen avverkats med följande resultat:

Velodrommaskinen Hasse Lindqwist sopade hem det notoriskt svårbärgade guldet i B-slutspelet efter finalseger över Niklas Blomberg. På ett närliggande spel vann fjolårets rookiesilvermedaljör Johan Yrlid C-finalen mot Axel Lönnqvist, samtidigt som rookien Urban Edmundsson fick pryda sitt första SM med segern i D-slutspelet, vilket befästes efter en jämn kamp mot Pär Pettersson.

 

 

Kommentera