1991 Vår sport fick från och med detta år sin verklige kejsare, som ännu ingen kunnat peta från SM-tronen. Den henrikssonska centerhockeyn fick ge plats åt en mer fartfylld totalhockey. Offsideregeln och fotfelsregeln som införts något år tidigare främjade ett roligare och mindre monotont spel. Talande nog var det också gladhockeyns representant Göran Agdur som fick stå för motståndet mot Jacob; 80-tal mötte 90-tal och det gick som det bara kan gå - 1-4 i matcher.

1992 En generationsväxling ägde rum inom sporten. Fridell & Co. gjorde sitt verkliga intåg på arenan. Stockholm med omnejd kom att bli allt mer tongivande med nya namn som Fredrik och Gustav Hermansson, Björn Svedman och Andreas Åman. Detta år hade SM mycket utländskt besök från länder som Tjeckien, Finland och Frankrike.
  Jacob tog sitt andra guld i den senare allt längre raden av titlar. En av dagens elitspelare, Hans Österman, gjorde sin debut och kom 27:a. Ungefär här var den mäktiga Orsa-epoken över.

1993 Äntligen bröts den närmast totala 08-dominansen och SM gick i Göteborg. Detta SM tillhör en av de mest mytomspunna turneringarna. Alla som var med minns den fantastiska åttondelen Ankardahl-Petersson, som avgjorde vem som skulle få spela i VM samma år. Självklart blev det sudden i sjunde avgörande. Stig avgjorde på en ”Stig-spjass” och blev en av aktörerna (den lycklige) i den mest uttrycksfulla bordshockeybilden någonsin. Här finns både lidande och glädje - allt som utmärker ett stort konstverk.
  En pikant detalj i detta SM var lokalen för finalen; arrangören hade tyvärr inte bokat lokalen för hela dagen, utan fick från semifinalerna och framåt lämna plats åt en grupp som höll på med square dance. Och medan det dansandes med cowboyhatt i lokalen intill vann Jacob bordshockey-SM i tamburen. Fredrik Johansson var den andra finalisten, men tuffast motstånd fick holmsundsbon av Lasse Henriksson som här gjorde efterlängtad come back.
  Vid sidan av introducerades sittpallen Melker av ett par tillresta franska bordshockeyspelare.

1994 SM spelades i Nynäshamn och klubben Tre Puckar stod för arrangemanget. Jacob slog en utbuad Daniel Wallén i finalen. Men det man främst minns från denna tävling är tveklöst semifinalen Wallén-Österman. Jag var inte där själv, men har inte hört av någon att det rådde något som helst tvivel om vem som var boven i dramat.
  - Folk kom fram till mig efteråt och frågade om jag var med på att nita Wallén, berättar Hans Österman. Det var rena rama lynchstämningen.
  Och undra på det, Wallén tog sig till SM-final genom en, enligt uppgift, exempellös maskning.

1995 Ännu ett Enköpings-SM. En av 90-talets stora, Stefan Edwall, stod för finalmotståndet mot Jacob denna gång och lyckades ta tre matcher. Skåningarna Fries och Österman tog brons.

1996 Daniel Asplund, som periodvis lär ha tillbringat 40% av sin vakna tid vid hockeyspelet, var årets komet och gick till sin första SM-final. Där blev han dock rejält utskåpad av sin läromästare Lindahl som spelade på en helt annan nivå. Bara ett litet fåtal bevittnade en stunds bordshockey av yppersta världsklass. Jag har inte sett något bättre sedan min debut 1985. Vid sidan om arrangerades historiens första rookie-SM, som vanns av norrmannen Terje Julusmoen från Oslo. Även i dam- och juniorklasserna blev det utländska segrare i form av Tarja Lindberg och Anssi Järvinen, båda från Finland. Det blev tydligt att Sveriges dominans på sikt mycket väl kan hotas - och då främst från våra nordiska grannländer.