Artiklar

ÖVRIGT

Artiklar

Inför SM 2006, del 2:
Det första mästerskapet

Det fanns en tid då bordshockey fortfarande kallades ishockeyspel eller, ännu värre, minihockey. Det var innan varken SM, VM eller andra större tävlingar fanns. Detta är berättelsen om det första mästerskapet. Och om två sporters födelse.

Innebandy och Pola 400
Bordshockeyns historia börjar, märkligt nog, med innebandy. 1981, när fritidsledaren András Czitrom först tänkte tanken att arrangera ett nationellt mästerskap i bordshockey, var också innebandyn en mycket färsk sport. En av Sveriges första innebandyklubbar, VIS-81 från Vallentuna, där för övrigt Czitrom var ordförande, ville få sin nya och ännu okända sport att synas i media. Man valde att gå omvägen – eller kanske snarare genvägen – via SM i bordshockey, eller ishockeyspel, som sporten fortfarande kallades i början av 80-talet.
Den 17-18 april 1982 kom 498 män och två kvinnor (Ann B Gustavsson, Stockholm och Charlott Hjert, Trångsund) till Vilundahallen i Upplands Väsby för att delta i det första mästerskapet i en sport som tidigare mest utövats på köksbord. I den gamla hockeyladan väntade 200 splitternya spel av modellen ”Champion Hockey – Pola 400”, som levererats från finska Bockplast. András Czitrom hade först hört av sig till Stiga, men fått avslag.
– Idén med SM i hockeyspel var uppenbarligen så tokig att till och med världens största tillverkare av hockeyspel skrattade åt mig. Kom med något bättre någon annan gång, var deras svar. Istället vände jag mig till en hockeyspelstillverkare i Finland, minns Czitrom i sin utförliga innebandyhistoria ”Från lek till VM på knappt 15 år”.

Kändisar och hockeyspel
Eftersom huvudsyftet med SM i ishockeyspel var att locka media hade Czitrom och VIS-81 strategiskt nog bjudit in några kändisar som dragplåster. Bland de drygt 500 anmälda (och inte 900 som det ibland hävdats) fanns kända idrottsnamn som Roland Stoltz, Sven Tumba och Sten Feldreich, men också kulturpersonligheter som Gunnar Bernstrup och Lennie Norman. Den sistnämnde hade i Aftonbladet påstått sig vara ”oslagbar på hockeyspel”. Men det fanns även andra som hoppades på mycket. En av dem var Sven Tumba, vilken tillsammans med Roland Stoltz lät sig intervjuas inför SM:
– Det ska bli mycket roligt. Jag är nämligen bäst på ishockeyspel i Sverige. Jag har aldrig fått stryk – i alla fall inte på mycket länge, sa Tumba i Aftonbladet.
Han tyckte sig ha all anledning att vara självsäker; tidigare hade han vunnit SM-guld i både fotboll, ishockey och golf. Optimisten Tumba meddelade också att han hade ett ”hemligt” vapen på hockeyspelet, något han tänkte använda på SM:
– Jag har en specialare: en snabb passning från högeryttern till centern och direkt i mål. Ännu har jag inte mött nån som klarar den. Det enda jag fruktar är småkillar. Snabba, fingerfärdiga tioåringar – de är dödsfarliga.
Stoltz, som förlorat mot Tumba i hockeyspel redan på 50-talet, var mer blygsam i sina förhoppningar.
– Jag har inte dragit i en spak på femton år. Men det har väl ingen betydelse. Det finns säkert plats för en långsam lirare i det här spelet också.
Hur det gick för de gamla hockeyveteranerna? De blev båda utslagna redan i det första tiomannagruppspelet – Tumba vann tre av sina nio tiominutersmatcher medan Stoltz kammade noll och lämnade sitt första mästerskap med 7-142 i målskillnad. Samtidigt bidrog de två till mycket medial uppmärksamhet, bland annat var de med och delade ut priser, och flera av de största dagstidningarna gjorde stora reportage om SM. Mest seriösa var Aftonbladet och, något överraskande, herrtidningen Lektyr. De både tidningarnas reportrar Arne Norlin och Leif Oldenburg deltog själva i – och skrev långt om – det första mästerskapet.

En ny sport föds
SM 1982 blev framför allt de okända köksbordslirarnas mästerskap. De kom från hela landet; här fanns deltagare från vitt skilda platser som Mariefred, Kiruna, Degerfors, Valdemarsvik, Landskrona, Göteborg och Piteå. I Arne Norlins artikel i Aftonbladet kan man bland annat läsa om Sjövalls från Karlskoga, ”en hel familj med blixtsnabba, passningssäkra lirare”. Pappa Karl-Erik, 42, kom tvåa i sin kvalgrupp, medan sönerna Johan, 16, och Fredrik, 12, vann sina grupper. Tillsammans med 48 andra deltog de i semifinalspelet.
Norlin berättar också om 13-årige Pär Lönnberg från Mockfjärd i Dalarna, som lyckades besegra Tumba själv med 12-6 på 2 x 5 minuter (som för övrigt var officiell matchtid fram till 1986). Som tack fick Pär ”en autograf och en jättekram”. Flertalet av SM-deltagarna var dock några år äldre än Lönnberg och sönerna Sjövall, medelåldern låg någonstans kring 25 – något som för övrigt överraskade flera reportrar som hade väntat sig ett betydligt yngre startfält.
Till dem som hade passerat 20 hörde bland andra Göran Agdur – den förste mästaren. Han hade ett passningsspel som resten av startfältet saknade. Tämligen omgående var det kring hans matcher publiken samlades; ett så snabbt och tekniskt hade ingen tidigare sett. Efter att bara ha tappat en poäng på 27 tiominutersmatcher kunde Agdur till slut titulera sig svensk mästare. De många träningstimmarna – bland annat i Kungsträdgården – gav äntligen resultat.
– Jag har aldrig förlorat. Har levt med hockeyspelet sedan jag var liten. Varje sommar har jag rest runt i Europa med spelet under armen. Campingplatser, vandrarhem, barer, hotell… överallt har jag spelat. Och jag har aldrig förlorat, sade en segerrusig Agdur i en av många segerintervjuer.

Bockplast utmanar – en epilog
Redan året efter, 1983, intresserade sig Stiga för SM. De insåg mästerskapets mediala och kommersiella potential. Genom affischnamnet Kjell Johansson, en gång världsmästare i bordtennis, erbjöd företaget VIS-81 ett treårsavtal där innebandyklubben årligen försågs med gratis hockeyspel till SM. 1986 tog Stiga själva helt över SM-arrangemangen och höll i SM fram till 1990 då det ganska färska Svenska Bordshockeyförbundet gick in som arrangör tillsammans med Enköpings HSC.
Men finska Bockplast hängde med ett par år till med sitt Pola-spel. Samtidigt som turneringsverksamheten på Stiga växte – det fanns snart en nationell ranking och en riksomfattande serie kallad Allsvenskan – spelades det fortfarande en del turneringar på Bockplasts spel. Flera av de mest aktiva Stiga-spelarna – framför allt Göteborgsklubben GHSS med Stig Ankardal i spetsen – kände sig mycket provocerade av att vissa fortfarande föredrog att dra målvakten bakom målet på Pola-spelet. Till GHSS-falangens stora förtret arrangerades det 1984-85 en ambitiös och tämligen omfattande SM-serie på Pola-spelet.
Deltagarna kvalade in till ett slutspel från två tävlingar: Scanian Open i Stångby, Lund (18 deltagare, Göran Agdur slog Göran Lönnqvist i finalen) samt den betydligt större Turinge Open i Södertälje (85 deltagare, Thomas Petersson besegrade Agdur med 11-10 i finalen). I Turinge Open deltog för övrigt många som senare skulle bli Stiga-veteraner – Birger Hedström, Thomas Björnson och Sven Johnsson var några av dem.
Slutspelet, där 24 spelare deltog, avgjordes i Södertälje 9-10 mars 1985. Här fick Agdur revansch och vann till slut turneringen överlägset efter 42-23 (bäst av en match, 3 x 10 min, effektiv tid) i finalen mot Stephan Westling, Uppsala. Agdur visade alltså återigen att han med sin tekniska och snabba spelstil var den som bäst behärskade det mer fartfyllda, transatlantiskt intensiva Pola-spelet. Kanske passade det honom faktiskt bättre än Stigas modeller, där defensiv och centerfinter gav (och ger) bättre utdelning.
Nämnvärt från Pola-SM 1984-85 också att Kristina Holm, Uppsala, kom på 15:e plats i sista SM-serien och därmed stod en av de första och hittills främsta daminsatserna någonsin i svensk bordshockey. Uppsala tillhörde för övrigt tillsammans med Stockholm, Lund och Karlstad de dominerande orterna på detta sista stora Pola-SM.
Något år senare släppte Bockplast ett nytt, ännu mer fartfyllt spel (”Pola 500 Super Hockey”) där båda ytterspåren kröktes bakom mål. Dessutom gick centerspåren lika långt bakåt som backarna. Spelet blev dock aldrig samma succé som ”Champion Hockey – Pola 400”. Ytterligare några år senare, i slutet av 80-talet, köpte Stiga upp Bockplast och fick därmed en konkurrent mindre. De en gång så konkurrenskraftiga finska hockeyspelen försvann snart helt från marknaden.
1990 lades även innebandyklubben VIS-81 ned, men under sin nioåriga historia hann man alla fall, med Czitrom i spetsen, lägga grunden till två nya sporter: innebandy och bordshockey.

Petter Bengtsson
© Copyright www.bordshockey.net

SM-slutspel, Södertälje, POLA CHAMPION, 10 mars 1985

FINALSERIEN

1. Göran Agdur, Bredäng          23 22 1 0   368-141 45
2. Tomas Petersson, Johanneshov  23 22 0 1   265-121 44
3. Stephan Westling, Uppsala     23 20 0 3   309-120 40 
4. Kenneth Boström, Karlstad     23 17 1 5   242-135 35
5. Anders Leifman, Västerhaninge 23 17 1 5   232-163 35
6. Göran Lönnqvist, Lund         23 17 1 5   208-140 35
7. Finn Fries, Lund              23 17 0 6   266-135 34
8. Jonas Bäckström, Uppsala      23 15 2 6   231-170 32
9. Mats Thunberg, Uppsala        23 13 1 9   219-202 27
10. Jan Fagerström, Stockholm    23 12 3 8   175-169 27
11. Sören Boström, Karlstad      23 12 1 10  217-162 25
12. Olle Köhler, Huddinge        23 11 2 10  183-186 24
13. John Wilhelmsson, Tyresö     23 11 0 12  212-194 22
14. Sten Svensson, Lund          23  8 3 12  167-192 19
15. Kristina Holm, Uppsala       23  8 3 12  184-210 19
16. Arne Kriström, Gävle         23  7 1 15  119-239 15
17. Gunnar Hallin, Stockholm     23  5 3 15  147-257 13
18. Björn Agdur, Nykvarn         23  5 2 16  133-241 12
19. Tommy Björkegren, Sollentuna 23  5 0 18  127-228 10
20. Juan Tapia-Vaccia, Lund      23  4 2 17  148-276 10
21. Magnus LeMoine, Hallstavik   23  4 1 18  142-162  9
22. Lars Forslund, Stockholm     23  3 2 18  128-254  8
23. Roland Karlsson, Skärholmen  23  3 2 18  119-248  8
24. Peter Sivervall, Södertälje  23  3 0 20  117-217  6

Seriematcherna spelades 2 x 3 minuter, utan avbrott.

Kvartsfinaler (bäst av en match, 2 x 10 min, effektiv tid):
Göran Agdur - Jonas Bäckström 32-11
Tomas Petersson - Finn Fries 11-13
Stephan Westling - Göran Lönnqvist 19-18
Kenneth Boström - Anders Leifman 16-14

Semifinaler (bäst av en match, 2 x 10 min, effektiv tid):
Göran Agdur - Kenneth Boström 39-23
Finn Fries - Stephan Westling 7 – 20

Bronsmatch (bäst av en match, 2 x 5 min, effektiv tid):
Finn Fries - Kenneth Boström 10-9

Final (bäst av en match, 3 x 10 min, effektiv tid):
Göran Agdur - Stephan Westling 42-23