Muren har blivit en målare i Amsterdam. Sundqvist gjorde comeback.

Jonas Ohlsson har länge varit känd för tre saker. Dels sitt försvarstäta spel, dels det smeknamn han fått för sin spelstil - "Muren" - dels för att han slog Göran Agdur i fyra raka i SM 1993.

Efter segern mot Agdur trodde många att Muren skulle bli en av Sveriges bästa spelare. Men icke. En hel del elitserieplatser, men inte mer. Istället tog konsten över Murens liv. Träningen vid hockeyspelet blev lidande, timmarna med penslarna blev allt fler och 1996 gjorde Muren det han länge velat: tog mod till sig och flyttade till Amsterdam för att måla. Han kom in på en målarskola och många trodde att han spelat sin sista hockeymatch.

Men i Sommarcupen i Örebro, en tävling som håller på att etablera sig som en av de viktigaste under försäsongen, gjorde Muren comeback med ett nytt smeknamn - Målaren från Amsterdam.

Men spelstilen är densamma. Långsamt och försiktigt och en hel del aviga finter som många av dagens unga spelare aldrig sett tidigare. Lite som Ronny Bergström alltså. Det var nog därför Målaren lätt slog ut Björn Svedman i kvartsfinalen, Svedman, som av många tippas som NBLs slutsegrare den här säsongen. Och i semifinalen var Johan Gustavsson lika chanslös.
- Han spelade ett spel jag aldrig tidigare sett, förklarade Gustavsson maktlöst.

I finalen blev det en stor comeback-föreställning mellan Målaren som varit borta en säsong och Jörgen Sundqvist som inte spelat sedan VM 1995 där han förlorade mot Jocke Lundin i åttondelsfinalen. Sundqvist var lika bra som någonsin. Hjerpen var till och med ännu bättre. I semifinalen slog han ut Stefan Edwall, ett gammalt klassikermöte, men i finalen blev Målaren för mycket.

Målaren tog därmed sin största seger någonsin. Men planer på att lämna konstnärslivet har han inte. Och varför skulle han göra det? Bättre hockeyspelare har han aldrig varit.